torpare

Swedish

Etymology

torp +‎ -are

Noun

torpare c

  1. (historical) a crofter (person to whom a torp is rented)
  2. an owner of a small holiday cottage in the countryside, often along with a piece of land used for domestic agriculture
    • 1948, Gunde Johansson, Torparvisa (song lyrics)
      För ja ä tôrpare ja å ja har dä så bra. Ja ligger på sôffa för så ska dä va. [dialectal, normalized: För jag är torpare jag, och jag har det så bra. Jag ligger på soffan för så ska det vara.]
      Cause I'm a cottage man, I, and I'm doing so fine. I lie on the couch cause that's how it's supposed to be.

Declension
Declension of torpare 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative torpare torparen torpare torparna
Genitive torpares torparens torpares torparnas
  • torparliv

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.