tungel

Swedish

Etymology

From Old Swedish tungel (celestial body), from Old Norse tungl (moon), from Proto-Germanic *tunglą, from Proto-Indo-European *dAnǵʰ-. Compare Old English tungol.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈtɵŋɛl/

Noun

tungel n

  1. (dialectal) moon
    • 1873, Samuel Westhius, “Adelskaps härkompst”, in Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin, page 7:
      Sool, stiernor, tungel och planeter the uthvijsa, []
      Sun, stars, moon and planets they show, []
    • 1927, Erik Axel Karlfeldt, Hösthorn: dikter, page 111:
      Det snörvlar ett grymt, det brånar ett skri,
      det är som en fläkt ur en djungel,
      där under elektriska tungel
      sin kättja natten släppt fri.
      There is a grunting snarl, there is a shriek,
      it is like a wind out of a jungle,
      there under electric moon
      his chain the night set free.
    • 1931, Karl-Erik Forsslund, Med Dalälven från källorna till havet, volume Tredje delen Söder Dalälven, Tredje boken Sundborn, page 187:
      Så stort som Tunglet är vid Jul, så stort är löfvet vid Ersmässan
      As big as the moon is at Christmas, so big are the leaves at [May 18th]

Declension

Declension of tungel 
Singular Plural
Indefinite Definite Indefinite Definite
Nominative tungel tunglet tungel tunglen
Genitive tungels tunglets tungels tunglens

Synonyms

Derived terms

Anagrams

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.