sjö

From Old Norse sjau, from Proto-Germanic *sebun, from earlier *sebunt, from Proto-Indo-European *septḿ̥.

• IPA^(key): [sjœː]

sjö

1. seven; the cardinal number after sex (“six”) and before átta (“eight”).

• klukkan sjö

• sjöa (noun)

From Old Swedish siœr, from Old Norse sær, from Proto-Germanic *saiwiz.

• IPA^(key): /ɧøː/, (Central Sweden) [-øə̯]
  • (South Sweden, common in Central Sweden) IPA^(key): [ˈx̞ʷ-]
  • (common in North Sweden, variant in Central Sweden) IPA^(key): [ˈʂ-]

    • Audio [ˈʂøə̯]

      (file)

• Rhymes: -øː

sjö c

1. a lake

   en sjö vid en stuga

   a lake by a cottage

   Vi ska gå och bada i sjön

   We are going for a swim in the lake

   Jason Voorhees är fastkedjad på botten av sjön

   Jason Voorhees is chained to the bottom of the lake

2. the sea or any large body of water, especially in compounds, such as sjöfart, sjöman, sjösäker, and in some expressions, like "till sjöss" and "ute på sjön"

   Han gick till sjöss

   He went to sea (became a sailor)

   Sjön går hög

   The sea is rough

3. a sea (archaic)
4. a wave

   En stor sjö slog sönder styrhyttens fönster+

   A large wave broke the windows of the wheelhouse

• göl (very small body of water)
• tjärn
• hav
• ocean (very large body of water, such as the Atlantic)

• sjö in Svensk ordbok (SO)
• sjö in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• sjö in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• Douglas Harper (2001–2024) “sea”, in Online Etymology Dictionary.